Seriemordare och Bedbugs
Varmt varmt varmt, aah va harligt!
Nu ar jag i kuala lumpur och har precis kommit tillbaka till hostelet efter en turistdag. Har promenerat runt, sett petronas tornen och akt runt med en turistbuss. Man kanner sig som en riktig kandis nar man vandrar runt i asien tanke pa hur folk stirrar pa en for att man ar turist.
Jag kom hit igar runt 11 pa kvallen. Flygresan var helt okay. Satt och prata en del med den australienska sjukskoterskan som satt brevid mig vilket gjorde att resan gick lite fortare, och fick en del tips om asien. Jag hade bokat hostel redan och checkade in i ett rum med 8 sangar. Jag forvantade mig att traffa backpackers runt min alder. Men den enda som var i rummet var en koreansk man i 50-ars aldern. Och hela hostelet verkar tomt, vi kanske ar 5 pers i hela huset. Sa jag har inte traffat nagot folk an. Men det gor inget, aker ju imorgon bitti till vietnam.
Sa igar kvall efter att jag checkat in sa gick jag ut for att ata en sen middag vilket kostade mig 2 kr. Helt okay!
Jag har aldrig kannt mig radd nar jag bott pa hostel och delat rum med folk, snarare tvart om jag har kannt mig trygg med folk runt omkring. Men igar nar jag skulle sova sa blev jag helt plosligt jatte radd och lag och tankte vilket gjorde mig annu raddare. Jag borja tanka pa att jag ar ensam tjej, delar ett morkt rum med en man som jag inte kanner. jag visste inte riktigt vart i stan jag bodde, hostlet var nastan tomt och jag kan inte spraket. Om mannen jag dela rum med ville rana mig, valdta mig eller morda mig sa skulle han kunna gora det utan nagon skulle marka det. Vem som helst kan ju trots allt checka in pa hostel och man vet ju att det ar unga manniskor dar. Sa i en timme sa lag jag stel och tankte pa allt som kunde handa och vagade inte ens blunda.
Jag kanner mig ratt sa tontig sa har i efterhand att jag var radd. For efter dendar timmen sa tande mannen lampan i rummet och borjade yra runt och leta efter nagot. Jag fragade honnom vad han gjorde. Efter att han sa sorry minst 5 ggr sa sa han att han hade ett smakryp i sangen. Da insag jag att jag hade en liten man i mitt rum som ar radd for smakryp, och inte en seriomordare.
Sa det tog bort min radsla helt och sen forstod jag inte varfor jag kande mig sa radd. Han ar trots allt jatte trevlig och gett mig en hel del tips om hur jag ska gora for att inte bli ranad pa gatan och sannt som e bra att veta.
Men inatt sa kommer jag inte dela rum med han eftersom jag bytte rum imorse. Jag markte att jag hade fatt mina gamla vanner tillbaka, BedBugs! Men nu slipper jag forhoppningsvis dom i det nya rummet.
Det var vall allt jag hade att saga. Nasta gang jag skriver sa ar jag i vietnam!
Nu ar jag i kuala lumpur och har precis kommit tillbaka till hostelet efter en turistdag. Har promenerat runt, sett petronas tornen och akt runt med en turistbuss. Man kanner sig som en riktig kandis nar man vandrar runt i asien tanke pa hur folk stirrar pa en for att man ar turist.
Jag kom hit igar runt 11 pa kvallen. Flygresan var helt okay. Satt och prata en del med den australienska sjukskoterskan som satt brevid mig vilket gjorde att resan gick lite fortare, och fick en del tips om asien. Jag hade bokat hostel redan och checkade in i ett rum med 8 sangar. Jag forvantade mig att traffa backpackers runt min alder. Men den enda som var i rummet var en koreansk man i 50-ars aldern. Och hela hostelet verkar tomt, vi kanske ar 5 pers i hela huset. Sa jag har inte traffat nagot folk an. Men det gor inget, aker ju imorgon bitti till vietnam.
Sa igar kvall efter att jag checkat in sa gick jag ut for att ata en sen middag vilket kostade mig 2 kr. Helt okay!
Jag har aldrig kannt mig radd nar jag bott pa hostel och delat rum med folk, snarare tvart om jag har kannt mig trygg med folk runt omkring. Men igar nar jag skulle sova sa blev jag helt plosligt jatte radd och lag och tankte vilket gjorde mig annu raddare. Jag borja tanka pa att jag ar ensam tjej, delar ett morkt rum med en man som jag inte kanner. jag visste inte riktigt vart i stan jag bodde, hostlet var nastan tomt och jag kan inte spraket. Om mannen jag dela rum med ville rana mig, valdta mig eller morda mig sa skulle han kunna gora det utan nagon skulle marka det. Vem som helst kan ju trots allt checka in pa hostel och man vet ju att det ar unga manniskor dar. Sa i en timme sa lag jag stel och tankte pa allt som kunde handa och vagade inte ens blunda.
Jag kanner mig ratt sa tontig sa har i efterhand att jag var radd. For efter dendar timmen sa tande mannen lampan i rummet och borjade yra runt och leta efter nagot. Jag fragade honnom vad han gjorde. Efter att han sa sorry minst 5 ggr sa sa han att han hade ett smakryp i sangen. Da insag jag att jag hade en liten man i mitt rum som ar radd for smakryp, och inte en seriomordare.
Sa det tog bort min radsla helt och sen forstod jag inte varfor jag kande mig sa radd. Han ar trots allt jatte trevlig och gett mig en hel del tips om hur jag ska gora for att inte bli ranad pa gatan och sannt som e bra att veta.
Men inatt sa kommer jag inte dela rum med han eftersom jag bytte rum imorse. Jag markte att jag hade fatt mina gamla vanner tillbaka, BedBugs! Men nu slipper jag forhoppningsvis dom i det nya rummet.
Det var vall allt jag hade att saga. Nasta gang jag skriver sa ar jag i vietnam!
Kommentarer
Trackback